Styrkan i att be om hjälp

Av Charlotta Carlsson 2018-11-11

I förra veckan satt jag fast för att jag väntade på input från andra, som helt uppenbart inte hade tid med mig. Själv hade jag massor av jobb kvar att göra i en leverans men det var stört omöjligt att komma vidare utan att få bolla med de andra. Jag hade provat att skicka upprepade mail, ta upp det på möten, eskalera. Någon gång verkade det lossna i kontakterna men själva inputen kom aldrig. Till slut skickade jag ett mail med rubriken ”Hjälp!” och istället för sedvanliga argument för hur viktigt mitt ärende var, beskrev jag min utsatta situation. Då kom svaren jag behövde. Faktiskt var det en oerhörd lättnad, redan innan jag hade fått svar, bara att få sänka garden, och visa mig sårbar och hjälplös.

Denna episod fick mig att fundera vidare på styrkan i att be varandra om hjälp.

Starka ledare, ja imponerande yrkesmänniskor över huvud taget, är inte de som förespeglar att de kan allt, vet allt och är orubbliga. Då går alla bara och väntar på att fasaden ska spricka. Ingen vågar heller invända eller komma med idéer till en sådan person, och till slut blir hela verksamheten bakbunden. Nej, i mina ögon inger det mycket större respekt hos en ledare att ha förmågan att ställa smarta frågor. Att hen lyckas med sitt uppdrag genom att ta hjälp av, och därmed lyfta, sina medarbetare och kollegor.

Detsamma gäller kollegor emellan. Jag har aldrig varit med om att en person som visat sin okunnighet genom att fråga något sjunker i aktning hos omgivningen. Tvärtom! Vem blir inte glad av att kunna hjälpa till, och nästa gång vågar jag be den personen om råd när jag behöver. Sitter du fast i någon arbetsuppgift, fortsätt inte klia dig i huvudet på din egen kammare och tro att din ledare blir missnöjd om du inte klarar av uppgiften själv. Tvärtom vågar jag lova att din projektledare eller chef kan bli rätt sur om du använder två veckor till att grubbla på något som du hade klarat av på två dagar om du bara hade visat problemet för en kollega.

De flesta av oss tillhör någon form av team, där själva grundidén är att vi är starkare och producerar mer tillsammans än var och en. Men bara för att teamet finns på papperet är det ingen garanti för att det verkligen tar fart. Och vad är nyckeln? Inte är det att alla är såna fantastiska experter på sina grejer och att då 1+1 automatiskt blir lika med 3 när man lägger ihop all expertis. Nej! Ska du få ett team att lyfta så gäller det att skapa en tillåtande kultur där teammedlemmarna vågar visa sin sårbarhet och ställa dumma frågor. Då lossnar kreativiteten och arbetsglädjen och den där efterlängtade matematiken fungerar plötsligt.

Till sist, på tal om att det är tillåtet att vara okunnig. Jag lyssnade nyligen på ett föredrag där talaren var ganska nervös (vem blir inte det). Efter avslutad dragning fick talaren en fråga från publiken som hon helt uppenbart inte hade någon som helst koll på. Hon försökte svara ändå, men det blev ”goddag yxskaft”. Just när man pustat ut å hennes vägnar för att föredraget gått efter omständigheterna bra, föll hennes image ihop som ett korthus. Hade hon istället sagt ”hemskt ledsen, det där kan jag tyvärr inte svara på”, hade ingen tyckt att det var ett dugg besvärande.

Våga fråga! Hjälp en kollega! Våga vara sårbar. Tillsammans är vi starka.