Bild av Gerd Altmann från Pixabay

H: Hopp, tro och lite kärlek 

- att ta sig fram tillsammans

Av Charlotta Carlsson 2020-09-25

Ett starkt ögonblick i min karriär som testledare var vid driftsättningsbeslutet i ett stort projekt där jag även var ansvarig för driftsättningsplaneringen på beställarsidan. Vi hade acceptanstestat, avvikelsehanterat och konsekvensanalyserat i många intensiva veckor, i slutet av ett långt projekt. Många felrapporter hade stötts och blötts under jobbiga diskussioner och alla var trötta. Det var tidskritiskt att driftsätta vid en viss tidpunkt, annars skulle det bli mycket kostsamt. Beslutet sköts fram dag för dag, och den sista förmiddagen timme för timme, då man väntade på en lösning av de sista driftsättningshindrande felen. Kl 12 samlades styrgruppen för att säga "go" eller "no go". Endast några minuter innan dess hade det sista avgörande felet rättats till, jag presenterade ett positivt beslutsunderlag och det blev Go.

Efter beslutet satt jag helt slutkörd och stirrade framför mig. I min hjärna skedde nu en total  transformation från en lång tids problemfokus till NU KÖR VI! Efter en kvart reste jag mig som en ny människa. Aktivitetsplanen för driftsättningen startade klockan 13. De kommande dagarna var väl förberedda och allt gick som det skulle. Vilken energi, vilken koncentration, vilken stämning! Som driftsättningsledare gjorde jag inte mycket.  (Jo, jag och projektledaren gick och köpte lunchlådor och bananer.) Jag bara njöt. Alla visste vad de skulle göra och hjälpte också varandra. När systemet öppnade för användarna på utsatt tid gav jag och systemleverantörens projektledare varandra en stor kram. (Vi hade ett par veckor tidigare också upptäckt och glatts åt att vi hade råkat skaffa likadana ryggsäckar. Detta ingår som en viktig ingrediens i min minnesepisod.)

Vad jag vill säga med denna lilla berättelse är att hur mycket jobbigheter och problem vi än tampas med så är det så otroligt centralt för att lyckas nå målen, att alltid ha utgångspunkten att vi gör detta TILLSAMMANS: Kärlek. Vi ska ha tillit och ge varandra ständigt nya chanser: Tro. Vi ska aldrig ge upp om att det blir bra: Hopp.

Att lyckas TILLSAMMANS förutsätter också mer konkret:

• Att vi har en gemensam uppfattning om syftet och värdet med det vi gör. Det är något annat än de omedelbara projektmålen. 

• Ett gemensamt fokus på att det vi gör gagnar slutanvändaren (och därmed kan projektet nå sin önskade effekt).
  
  
• Ett ledarskap för psykologisk trygghet i hela organisationen, över beställar- och leverantörsgränserna. Då vågar vi ställa dumma frågor, lyfta problem och vi klarar besvärligheter utan att ta stryk som personer.
  
  
• En sömlös acceptansprocess från behov, krav och utveckling till test.
  
  
• Att det finns gemensamma forum för problemlösning där alla parter har - just det - lösningsfokus.
  
  
• Att vi arbetar iterativt och kontinuerligt tillsammans mellan verksamhet och IT (eller beställare och leverantör, användare och utvecklare, därtill kravare, testledare, arkitekt, UX-are osv). Ju mer samarbete ökar exponentiellt chanserna till godkänd acceptanstest i slutändan. I inhouseprojekt kan vi skapa tvärfunktionella team. När det är långa avstånd mellan oss som det ibland kan vara med externa leverantörer, är ändå min bestämda uppfattning att det finns inga genvägar: Vi måste jobba med leveransen tillsammans. 
  
  
• Att leveransen konkretiseras tidigt och hela tiden med prototyper, mockups, körbara miljöer.
  
  
• Engagemang, tid och resurser finns hos både kund och leverantör. 

Slutsats för bokstaven H:  Vi kan bara ta oss fram tillsammans.