Ö: Önskemål och ändringar 

- att balansera entusiasm och tålamod

Av Charlotta Carlsson 2020-10-19

Vi ska digitalisera mera! Effektivisera! Göra allting lite modernare, smartare, roligare! Hur än effektmålen ser ut så är förväntningarna på Det Nya höga.

Projektet har bemannat med entusiastiska, lojala, kunniga och ambitiösa medarbetare vars uppgift antagligen inte bara är att acceptanstesta, utan också att vara ambassadörer för Det Nya i verksamheten. Jag ser detta gång på gång: beundransvärda människor som under månaders, ibland års, projektarbete lägger sin själ i att det ska bli precis så bra som projektvisionen säger. Ju mer deras bidrag kommer till sin rätt tidigt i projektet, desto bättre (Se vidare J: Jobba smartare med acceptans och få effekt på riktigt.) Men ibland går allting lite långsammare än dessa människor hade önskat. Eller kanske vissa delar av systemlösningen blir knöligare än de hoppats, eller något annat än de trott, och kanske detta visar sig först vid acceptanstest. 

De här människorna kan då ofta se smarta lösningar framför sig och vill ju att inget annat än det bästa ska levereras till deras kollegor eller till kunderna! Då är det en utmanande ledarskapsfråga att försöka balansera entusiasmen med att det krävs en hel del tålamod. Beroende på vad det är för slags utvecklingsorganisation kan det ta dagar, veckor, månader, eller år till det att deras synpunkt blir verklighet, om någonsin. (Alla dessa varianter av tid kan folk tycka är alldeles för länge, det beror på vilka referensramar man har.)

Låt oss kalla sådant som acceptanstestarna hittar och rapporterar i testen för fynd. I solklara fall där fyndet är en avvikelse från ett skriftligt krav eller en ren bugg så leder en felrapport troligen till att systemutvecklarna levererar en rättning. Men ganska ofta är det inte så uppenbart.  Det finns i själva verket en gråskala mellan rätt och fel, bra och dåligt, och vad som ingår eller inte i leveransen. Fyndet kan också vara helt nya goda idéer som kommer upp när testarna sitter och kör systemet. 

Testledaren ser till att testorganisationen analyserar och sorterar upp alla fynd som kommer fram i en acceptanstest i olika "högar". Alla problem och idéer kommer ju inte att fixas direkt. 

De "högar" som jag tänker på är grovt sett:

1. Fel/avvikelser -> utvecklaren/systemleverantören rättar inom ramen för denna eller kommande leverans.

2. Ändringar (mot tidigare överenskomna krav) -> Flyttas in i någon form av ändringslogg för kommande prioritering och eventuell beställning. Här lämnar acceptanstestprocessen över till någon form av ändringshanteringsprocess och kanske en beställningsprocess där avtal styr. 

3. Önskemål - > Läggs i en särskild lista för att eventuellt senare hamna i ändringsloggen, eller så hanterar man det i samma lista med olika status. Önskemålslistan är till för att ta hand om alla förslag som dyker upp även om man inte på en gång kan avgöra om det faktiskt ska verkställas.

4. Avförda ->  Detta kan vara felrapporter som beror på rena missförstånd, okunskap, osv. Här kan det finnas beröringspunkter med utbildningsinsatser, inte bara att kasta bort alltså. 

Innan man säkert kan kategorisera fynden så kan det behövas mer utredning. Viktigt är att hitta praktiska arbetssätt för detta. Avsluta t.ex. dagens test med att diskutera felrapporter gemensamt i testgruppen och kanske med produktägare eller utvecklare. Ibland behöver man boka in mer eller mindre formella möten med en systemleverantör. (Läs vidare vid A: Avvikelsehantering - en gemensam process.)

Det handlar om att analysera och leta reda på om det finns krav, om det ska betraktas om ett fel, om det är rimligt och görbart att åtgärda inom ramen för aktuell leverans, att se om fyndet har beroenden till annat, hur det ska prioriteras, osv. Rutinerna och artefakterna skiljer sig beroende på situation men man behöver alltid ha någon slags ordning på vad som ska fixas och inte, och när. Det här analysarbetet är en viktig och stor del av vardagen i acceptanstest!

Tålamodsprövande? Javisst. Kan man bibehålla entusiasmen? Ibland kan det vara svårt eftersom testande av naturen har problemfokus, men man måste - hur skulle man annars orka? De testare från verksamheter som jag träffat är ett ihärdigt släkte. Jag förmedlar som testledare: "Vad bra att du hittade detta! Det är därför vi testar!"

Men minst lika ofta är det testarna som muntrar upp mig. De har ju verksamhets- och inte testfokus och tänker inte bara på problemen utan ser fram emot det som kommer bli bra.

Slutsats för bokstaven Ö:  Ta vara på entusiasmen genom att hålla ordning på acceptanstestfynden.