Om rätten att tycka att det suger

Av Charlotta Carlsson 2021-04-05

Jag vill slå ett slag för rätten att tycka att det suger! 

Det jag menar är att den som är ledsen, arg, besviken eller irriterad över något behöver få bekräftelse i detta. Det betyder inte att man ska stanna där för evigt och älta. Det betyder verkligen inte att att det är okej att bli arbetsplatsens negativa energitjuv. Men för att kunna vara positiv och lägga energin på bra saker 99% av tiden måste det vara okej att tycka något är dåligt någon gång. Känslan i sig måste vara tillåten. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Om du är en ledare föreslår jag att du tänker 1 av 99: bekräftar du inte den där negativa procenten som medarbetaren kan tycka eller känna, utan förespeglar att allt alltid bara är kul och härligt, så kommer sannolikt missnöjet att växa med tiden.

Du känner nog till förändringskurvan? Olika känslostadier som människor går igenom vid en större förändring, t.ex. på en arbetsplats vid en omorganisation. Medarbetarna behöver få gå igenom dessa stadier, det går liksom inte att hoppa över någon av de mer negativa känslorna och gå direkt på förändringsviljan. En klok förändringsledning inser att det får ta sin tid, annars kommer den önskade förändringen inte att lyckas. Det vill säga: enda sättet att få med sig folk på förändringståget är att de först tillåts tycka att det suger! 

Företaget byter affärssystem. Du hade jobbat några år med det förra systemet och blivit både bekväm och effektiv. När det nya landar i din dator tar några av dina arbetsuppgifter mycket längre tid att utföra. Du gillar inte känslan av att vara nybörjare och tycker att systemet suger. Ledningen berättar samtidigt att systeminförandet har varit lyckat och att flera avdelningar redan effektiviserat sina processer betydligt. Du känner inte igen dig i bilden. Det är nu du behöver en chef som lyssnar och bekräftar dig i att det nya systemet faktiskt inte ännu är optimerat för just ditt arbete, dvs. att det är okej att just nu känna att det suger och att hen vet att du inte kommer kunna leverera vissa delar lika snabbt som tidigare. Då kan du skaka av dig besvikelsen och ditt team kan tillsammans gå vidare och hitta nya bra arbetssätt.

Jag pratade nyligen med en kompis K som också är konsult. Hon hade för ett tag sen varit på en intervju till ett uppdrag som hon verkligen ville ha men tyvärr inte fick. Direkt efter det trista beskedet sa konsultsäljaren "ingen fara, det är bara att ta nya tag". K blev då inte det minsta peppad så som antagligen var tänkt, utan kände: Gaaah! Kan jag inte bara få tycka att det suger! En eftermiddag eller så. Sen kan jag resa mig igen och ta nya positiva tag. 

Mer och mer börjar flödet svämmas över av hur effektivt, livspusselfrämjande, produktivt och allmänt positivt det är med det digitala hemarbetet. "Arbetslivet kommer aldrig att återgå till hur det var pre-Corona." "Kontorets tid är förbi." Are you serious? Kan jag få säga att jag tycker att det suger!? Jag vill jobba på kontor där det finns människor! Jag har visserligen en väldigt trevlig familj här hemma att ha kafferast med. Jag tjänar tre timmars restid per dag. Sover mer. Hinner träna. Och som konsult blir det ju lättare att kombinera olika uppdrag om man kan förflytta sig mellan dem på minuten. Men fy farao så TRÅKIGT det är utan mänsklig samvaro i tre dimensioner! Jag är inte dummare än att jag förstår att positivismen avser möjligheterna att kombinera IRL- och digitalt samverkande för största möjliga utväxling. Också jag kommer säkert att tycka det blir toppen framöver. Men jag är inte DÄR än. Jag behöver sörja det gamla vanliga ett tag till.

Förändring bygger på att känna, acceptera och sedan agera. Man kan inte gå direkt på agera.